Psykadliska tongångar och massivt muller (Japanspecial del 4)

Medan Kalle ikväll fortsätter in på det senare 1980-talet kommer Björn ikväll att återvända till 1970-talet. Denna gång blir det dock inga direkt elektroniska ljud vi kommer få ta del av, utan snarare ett ack så spännande psykadeliskt sound. Först ut är musikern Osamu Kitajima. Kitajima började som ung i bandet The Launchers på 1960-talet och blev tillsammans med sin kusin Yuzo Kayama välkända i hela Japan. För Kitajima blev detta en knuff in musikbranchen. De kommande åren var han verksam i England och fick chansen att både producera reklammusik och jinglar samt även att samarbete med kändisar som Paul Rogers och Al Kooper.

Vad som gör att vi i Café Knaster är så intresserade av Kitajima är dock det vägval han valde efter sin vistelse i England. När han hade kommit tillbaka till Japan ägnade han stor tid till att bemästra den traditionella japanska musiken, vilket skulle leda till utformandet av Kitajimas egna sound. Under 1970-talet kom han att producera en rad fantastiska skivor med en ljudbild där den traditionella musiken sammanfördes med en mix av skön modern popmusik.

I kvällens Café Knaster ska vi ta och lyssna lite närmre på Kitajimas fantastiska skiva Benzaiten från 1974. Förutom detta ska vi också bjuda på en fin dos av en annan nyligen återsläppt godbit från 1970-talet. Det blir det tjockrökiga, stökiga och självbetitlade albumet av den lite mer obskyre artisten Shinki Chen, som även gjorde musik tillsammans med Joey Smith och Masayoshi Kabe under namnet Speed, Glue & Shinki. Vi vet inte så mycket om Shinki, men skivan säger oss onekligen en del. Vi möts av en härlig ström av äkta 70-talsorglar och funkinga gitarrsolo ackompanjerade med den karismatiske Shinkis lagom pårökta röst.

Kalle kommer ikväll låta länka ihop den gamla och den nya generationen av noiseartister genom bandet Incapacitants. Likt tidigare band vi pratat om (Hijokaidan, Hanatarash) är Incapacitants inte lika kända för sina våldsamma liveframträdande. Mestadels av anledningen att de sällan spelade live eller turnerade. De båda medlemmarna, Toshiji Mikawa och Fumio Kosakai, var för övrigt med i Hijokaidan. Verksamma i den dåvarande scenen i Osaka, formade de två affärsmännen ett sound som skulle bli allt aggressivare och spännande med åren.

Hög och låg kultur (Japanspecial del 3)

Förra veckans Café Knaster var det tänkt att Kalle skulle presentera de båda banden Merzbow och Hanatarash. Nu blev det så att bara Merzbow blev hörda, men ikväll kommer Kalle istället enbart ägna sig åt Hanatarash. Istället för Hanatarsh förra veckan spelade vi dessutom ett stycke från skivan Edo från 1978. En skiva som kan beskrivas som ett möte mellan traditionell japansk musik och elektroniska landskap i stil med tyska Tangarine dream. Skivan är ett resultat av ett samarbete mellan de tre musikerna Hideki Matsutake, Chojuro Kondoj och Masashi Komatsubara.

I kvällens Café Knaster blir det förutom en bra dos av Hanatarash, en hel del "finkulturell" musik. Björn ska presenter några stycken från den experimentella scenen under 1950- och 1960talet. Likt många andra länder vi denna tiden fanns det vid den akademiska fakulteten många verksamma musiker med ett intresse för den nya tekniken. Vid Tokyo national university of fine arts music var bland annat kompositörer som Toshiro Mayuzumi, Makoto Moroi, Joji Yuasa, Toshi Ichiyanagi, Toru Takemits mfl verksamma. Kvällens första låt blir ett tämligen långt stycke, så precis som förra gången får kvällens program lite av en aftonkonsetsstämning. Vi ska få höra resultatet av Toshiro Mayuzumis och Makoto Morois samarbete, en spännande komposition av abstrakta ljud och elektroniska klanger, namngiven Variations sur 7. Det blir också två mer fylligare ljudkollage, ett från Toru Takemitsu och ett till från Toshiro Mayuzumi.

Japansk kvällskonsert (Japanspecial del 2)

Kvällens Café Knaster kommer att bjuda på ett stycke musik på hela 18 minuter utan uppehåll. En liten kvällskonsert om man så vill. I vår andra del i programserien om den japanska musiken ska vi nämligen släppa in Takehisa Kosugis workshopsprojekt på konstskolan Bigakko under mitten av 1970-talet. I samband med studenternas examen presenterades en improvisationskonsert. Presentationen, där hela 10 musiker medverkade (bland annat den frijazzande gitarristen Kazuo Imai och improvisationsfolkartisten Chie Mukai m f l), spelades in och resultatet blev en skiva vid namn Recorded Live (July 13, 1976).

Skivan består av två spår, ca 18 min långa. Orkestern kallar sig East Bionic symphonia. I kvällens program hinner vi dessvärre bara med den första delen, men det är inte så illa det heller. För den ovane lyssnaren kan stycket kännas lite segt irriterande, men ger man sig bara tid till att fina ro och leva sig in så uppstår snart ett tämligen andligt rum. Man märker dessutom snart att musiken tycks eskalera i ett väldigt behagligt och gripande tempo.

Andra halvan av programmet kommer tilldelas Kalles iver och entusiasm för den första generationen av noisemusiker. I förra programmet fick vi bland annat höra några klassiska stycken av legendariska Hijokaidan. Ikväll Bjuder Kalle på låtar från välkända Merzbow och det vilda bandet Hanatarash. Merzbow är förutom en av de första noiseartisterna, troligen den artisten som släppt mest material av alla. Vi pratar här om över flera hundra utgåvor.

Om Merzbow är känd för att vara produktiv så kan man utan tvekan säga att Hanatarash är känd för att vara destruktiv. Att se Hanatarash live betyder alltid ett visst risktagande. Mest uppmärksammad blev kanske Hanatarash när han (Yamatsuka Eye) förstörde scenen med en grävskopa.

Ikväll har Björn med sig en brun påse med konditorivaror. Det ryktas om att biskviernas smakupplevelser ska utforskas under kvällen

Japanska muppar och vulgära skrän (Japanspecial del 1)

Förra veckans program i Café Knaster var det sista i vår serie om Los Angeles Free Music Society (LAFMS). Ikväll kommer vi ta en tur över Stilla havet för att starta en programserie om den japanska musiken. Serien kommer troligen att pågå tills terminen slut och vi kommer att beröra ett brett spektrum av olika musikformer från 1970-talet och framåt.

Kvällens program kommer dock inte fokusera så mycket på den japanska 70-tals scenen utan snarare på 80-tals scenen. Kalle kommer presentera vad man skulle kunna kalla för den första generationen av noise artister. Grupper som Incapacitants, Hanatarash och Hijokaidan gjorde sig tidigt kända för sin brutala ljudbild och sina oförglömliga liveframträdande där nästan vad som helst kunde hända, åtminstone så länge det hade med skadegörelseatt göra .

Björn kommer presentera en akt minst lika utflippad, men inte lika brutal. Det rör sig om de två japanerna Kaoru Todoroki och Yuji Asuka som tillsammans var bandet Picky picnic. Det finns inte många band som kan jämnföras med Picky picnic, de leker i en genre som det bara finns ett fåtal band som kommer nära. Exempel på sådana band skulle kanske vara det tyska mångsysslande bandet Der Plan, eller de ökända vansinniga bandet The Residents. Två band helt utan gränser när det gällde visuella- såkväl som musikaliska uttryck.

När det kommer till bandet Picky picnic är det dock främst den lekfulla musikaliska biten som står i centrum. En del upplever deras musik som en aningen pervers och på en blogg beskrev en skribent deras musik som "Like being molested by a gang of muppets".

Björn kommenterar:
Nog för att det finns något ganska obehagligt över Picky picnics överdrivna gullighet och barnslighet, men själv har jag aldrig upplevt det som en antastning. Snarare en invit, en inbjudan till sagolandet. Den japanska animeregissören Hayao Miyazakis fansivärld känns nära till hands här. Ibland är det nästan som om Picky picnic målar upp ett scenario ur en av hans filmer. Man föreställer sig små lurviga djur som kryper fram ur hörnen, börjar bygga en flygmaskin eller packar för att åka ut på äventyr.

Förutom lite mer vild musik kommer det i kvällens program bjudas på en fin dos av tidig techno/electronica. När det kommer till den japanska scenen finns den nämligen många akter från tidiga 1980-talet som känns ack så före sin tid.

Musikern Ryuichi Sakamoto, som kanske är mest känd för sitt medlemskap i synthpopbandet Yello Magic Orchestra, eller sina samarbeten med David Sylvian, gjorde i början av 1980-talet en helt oförglömlig platta vid namn B-2 unit.

Samtidigt gav även japanen Yosihumi Niinuma under namnet Sympathy nervous ut sin självbetitlade debuttskiva. Även denna är ett väldigt spännande alster fylld av rytmisk electronica.

I kvällens Café knaster kommer ni få höra utvalda låtar från båda skivorna, men som inte det vore nog kommer även en gäst till studion. Erik Westerman från radio AFs indieprogram Tandem pop kommer på besök med famnen fylld av nybakade bullar. Till dessa läckerheter ska han spela en dos lite nyare japansk musik. I vanlig ordning blir det troligen några koppar kaffe och kanske någon lyxig bakelse. Vi hoppas du är där för att fika med oss (kl 22-23, 99.1 mhz, radio AF)