Café Knaster rekommenderar:

The Space Between - fas 2

En utsänd delegation från organisationen besökte nyligen ett observatorium och fick i ett teleskop bevittna M-13, ett globulärt stjärnkluster som räknas till ett av universums äldsta objekt (kanske äldre än själva universum). Bilden som mötte våra ögon var i sig cirka tusen år gammal, eftersom ljuset färdats långväga. M-13 var inspirerande, inte minst i sitt avslappnade förhållande till trender. Det gav oss ny energi och interstellär glädje, och vi beslöt oss för att trycka på den gröna knappen och inleda: FAS 2

THE SPACE BETWEEN

Ur fas i tiden - Med örat i vakuum

Tangopalatset,

Amiralsgatan 47,

Karlskronaplan

Lördag 29 september,

klockan 21 - 03

40 kronor

kraut, progressive, minimal synth, postpunk, ambient, industri, folk, hawaii, frijazz, soundtracks, text-ljud-komposition...

LIVE: Kompjotr Eplektrika

Stenkake-DJ, foajén: Stupor Schwärze

Denna gång utlovas ett specialinrett himlaskepp som kommer att föra oss långt bortom gränserna för det hittills möjliga. Risk för rymdsjuka. Alla bekvämligheter ombord, inklusive bar med lägre kosmiska priser mellan jordtimme 21 och 23.

De 20 resenärer som anländer till bryggan först föräras en optisk skiva med överlägsna klanger.

M13 is the best known of a class of objects called globular star clusters. They are generally groups of several hundred thousand stars in a distinctly spherical shape that occupy a halo region around the central bulge of spiral galaxies, such as our own Milky Way galaxy. They also are some of the oldest objects in the universe based on studies of the concentrations of elements within the constituent stars. In the cores of such clusters, the stars are more than 500 times closer together than in normal space.

Mintkakor och politiskt vemod.

Kvällens Café Kanster kommer vrida upp volymen för två säregna britiska artister. Båda två kan kategoriseras som starkt politiska band och har kopplingar till 1980talets Londonscen. Vi pratar om de två tungviktarna; Muslimgauze och Bourbonese Qualk.

Björn kommenterar:
Jag har länge beundrat sheffieldbandet Cabaret Voltaire för sin musikaliska bredd och sitt spännande sound. Inte många band har producerat så många, och dessutom ruskigt bra, skivor av så olika ljudbilder.

Detta trodde i alla fall jag fram tills jag för ett år sen upptäckte londonbandet Bourbonese Qualk. Mitt första intryck var att detta rörde sig om ett new wave-band som tog ut svängarna, men efter en ganska andlig stund omgiven av deras mer gitarrplonksfyllda och lugna material, insåg jag att det rörde sig om något mycket större. Bourbonese qualk gör skrämmande, aggressiv, lugnande, drivande, psykande, meditativ och ibland dansant musik.

Man skulle kunna göra det enkelt för sig och snacka om ytterligare ett industriband som gärna var experimentella av sig, men man missar då nog den medvetenhet i Bourbonese qualks komponerande, som hör samman med det ideologiska uttrycket. Skivan Preparing for power är en direkt tonsättning av den turbulens och det klimat som den spelades in i, det kaotiska London under Thatcherregimens ledning.

Bourbonese qualk spelade in större delen av sin skivor i studion i Ambulance station, en ockuperad byggnad och ett anarkistcenter. Här organiserades spelningar och aktioner och det var även huvudbasen för deras egna skivbolag, Recloose organisation. På bolaget gavs, förutom deras egna skivor ut, även de första skivorna med artisten Mulslimgauze (namnet är en ordvits - Muslin är en slags gasbinda, el. tyg som bland annat användas till gardiner).

Muslimgauze var Bryn Jones band, efter att bandet bytt namn från E.G. Oblique graph. Han skulle komma att släppa mer än 50 skivor och var en hängiven anhängare av både Hamas och PLO. Jones fick aldrig chans att besöka mellanöstern men med ett så otroligt kapital av utgåvor, alla tillägnade regionen och dess konflikter, så känns det nästan som han varit där. Hans sätt att arbeta var ofta genom collagemetoder och musiken bygger upp en puls och stämning genom rytmer och samplingar. Det är ibland nästan skrämmande medrykande och man får en intensiv och hektisk bild av orientaliska miljöer uppmålade för sig.

Den fjortonde januari, 1999, dog Bryn Jones efter att två veckor tidigare ha blivit inlagd på sjukhus för en blodsjukdom.

Enastående balans (Rec.: Wienerbröd från ICA Maxi, Malmö)

Betyg:
5/5
Vara:
Fruktwienerbröd
Inköpsplats/Fabrikat:
ICA Maxi, Malmö
Pris:
3 för 15kr

En av de konditorivarorna som jag konsumerat flttigast de senaste två åren är Wienerbrödet. Wienerbröd kan man köpa lite överallt och i olika varianter. Det finns Wienerbröd med choklad, frukt och/eller vanilj. Personlignen klarar jag bara av en av dessa sorter - Fruktwienerbrödet. Vanliga wienerbröd är nämligen så förbaskat torra. Det blir för mycket frasig och trist deg som allt för ofta innehåller för lite smör. Det måste helt enkelt till en smaskig glasyr, gelé och lite sköna bär för att få munnen att saftas.

När jag satte tänderna i ett Wienerbröd från ICA Maxi insåg jag direkt att dess bagare verkligen fattat vikten med den här balansen. Brödet var varken dränkt i smör eller snustorrt och mängden frukt och gelé samt fruktens smakstyrka la sig perfekt i munnen. Det var helt enekelt ett perfekt wienerbröd. Kort och gott, en självklar femma!

Wienerbröd och en fransk Nico

Kvällens Café Knaster kommer ägna en del tid till artisten Catherine Ribeiro och hennes skivor.

Björn kommenterar:
När jag under den tidiga våren 2007 försökte gräva ner mig i folkgenren och dess olika subgenrar (avantfolk, wierdfolk etc), så var det framför allt när jag kom i kontakt med den franska sångerskan Catherine Ribeiro som jag blev som mest lyrisk. Hon brukar ibland kallas för en fransk Nico. Det är en titel som passar henne bra men knappast beskriver henne till fullo. Ribeiro har en röst fylld av en alldeles förtrollande kraft. Hennes etiska bakgrund är en av anledningarna till denna dialektiska magi (hon är halvportugis), men framförallt är det hennes förmåga att låta orden rulla och vibbrera med en fantastisk styrka som får gåshuden att kryllas.

Men hennes karaktär och röst är bara hälften av musiken. Efter sitt framträdande i Jean-Luc Godards film "Les Carabiniers", där hon tärffade Patrice Moullet, formade hon tillsammans med Moullet bandet 2bis, som senare bytte namn till Alpes. De spelade vad man skulle kalla för avantfolk; en progressiv, vibrerande komposition som blandas med långa solo och explosioner av poesi och gitarrplonkerier. Deras musik är magisk, intensiv och stundvis meditativt.

Från 1969 och framåt producerade bandet en rad oförglömliga skivor. Min personliga favorit är "Ame debout" från 1972. Här får vi både en härlig dos instrumental folkmyseri men också en del exstatiska moment som i titellåten "Ame debout" eller i "Aria populalre" med sitt drivande gitarrkomp.

I vanlig ordning kommer förstås också en del konditorivaror att konsumeras i kvällens avsnitt. Ryktet påstår att Björn tagit med en äkta klassiker till kaffet - ett Wienerbröd.

Introduktion

Café Knaster
- en timme svårlyssnad musik för den fikasugne entusiasten

Det här är bloggen till radio AFs program Café Knaster. Programmet sänds varje måndag kväll mellan 22 och 23. För att lyssna kan man antingen ställa in sin radio på 99.1 eller lyssna live på stream på http://www.radioaf.com/ .

Café Knaster är ett program för dig som gillar udda musik, men också bakelser och kakor.
Vi spelar: Avant garde, exprimentiellt, drone, ambient, elektroakustisk, industri, power electronics, avant folk, wierd folk, progressive, zeuhl, artrock, frijazz m m

I varje program provas dessutom läckra kakor och bakelser. Lite kort om varje avsnitt och kommande avsnitt kommer du i framtiden att finna här på bloggen, samt recensioner av diverse konditorivaror.