Mintkakor och politiskt vemod.

Kvällens Café Kanster kommer vrida upp volymen för två säregna britiska artister. Båda två kan kategoriseras som starkt politiska band och har kopplingar till 1980talets Londonscen. Vi pratar om de två tungviktarna; Muslimgauze och Bourbonese Qualk.

Björn kommenterar:
Jag har länge beundrat sheffieldbandet Cabaret Voltaire för sin musikaliska bredd och sitt spännande sound. Inte många band har producerat så många, och dessutom ruskigt bra, skivor av så olika ljudbilder.

Detta trodde i alla fall jag fram tills jag för ett år sen upptäckte londonbandet Bourbonese Qualk. Mitt första intryck var att detta rörde sig om ett new wave-band som tog ut svängarna, men efter en ganska andlig stund omgiven av deras mer gitarrplonksfyllda och lugna material, insåg jag att det rörde sig om något mycket större. Bourbonese qualk gör skrämmande, aggressiv, lugnande, drivande, psykande, meditativ och ibland dansant musik.

Man skulle kunna göra det enkelt för sig och snacka om ytterligare ett industriband som gärna var experimentella av sig, men man missar då nog den medvetenhet i Bourbonese qualks komponerande, som hör samman med det ideologiska uttrycket. Skivan Preparing for power är en direkt tonsättning av den turbulens och det klimat som den spelades in i, det kaotiska London under Thatcherregimens ledning.

Bourbonese qualk spelade in större delen av sin skivor i studion i Ambulance station, en ockuperad byggnad och ett anarkistcenter. Här organiserades spelningar och aktioner och det var även huvudbasen för deras egna skivbolag, Recloose organisation. På bolaget gavs, förutom deras egna skivor ut, även de första skivorna med artisten Mulslimgauze (namnet är en ordvits - Muslin är en slags gasbinda, el. tyg som bland annat användas till gardiner).

Muslimgauze var Bryn Jones band, efter att bandet bytt namn från E.G. Oblique graph. Han skulle komma att släppa mer än 50 skivor och var en hängiven anhängare av både Hamas och PLO. Jones fick aldrig chans att besöka mellanöstern men med ett så otroligt kapital av utgåvor, alla tillägnade regionen och dess konflikter, så känns det nästan som han varit där. Hans sätt att arbeta var ofta genom collagemetoder och musiken bygger upp en puls och stämning genom rytmer och samplingar. Det är ibland nästan skrämmande medrykande och man får en intensiv och hektisk bild av orientaliska miljöer uppmålade för sig.

Den fjortonde januari, 1999, dog Bryn Jones efter att två veckor tidigare ha blivit inlagd på sjukhus för en blodsjukdom.