Kvällens Café Kanster kommer köra hårt på avantgarde temat. Först ut kommer Björn presentera ett av sina favoritband - L'infonie
Björn kommenterar:
Slutet av sextiotalet är alltid en lyckad tid att titta närmare på. Den som intresserar sig för mer vansinnig och psykedelisk musik hittar alltid något av intresse. Inte minst på den Amerikanska kontinenten finner vi många nya spännande uttryck av både firjazz, psykadelika och pulserande electronica. Förutom oförglömliga band från U.S.A. som t ex Silver apples, The united states of America, Fifty foot hose och White noise, så fanns det en helt enastående och galen orkester från Kanada vid namn L'infonie.
Slutet av sextiotalet är alltid en lyckad tid att titta närmare på. Den som intresserar sig för mer vansinnig och psykedelisk musik hittar alltid något av intresse. Inte minst på den Amerikanska kontinenten finner vi många nya spännande uttryck av både firjazz, psykadelika och pulserande electronica. Förutom oförglömliga band från U.S.A. som t ex Silver apples, The united states of America, Fifty foot hose och White noise, så fanns det en helt enastående och galen orkester från Kanada vid namn L'infonie.
L'infonie var en grupp bestående av hela 33 skolade musiker, aktiva mellan 1967-1974. Sammanlagt gav de ut fyra skivor titulerade Vol. 3, Vol. 33, Vol. 333 och Vol. 3333. Av de 33 musikerna som gruppen bestod av kunde man också främst urskilja tre ledande personer; Walter Bondreau som var den musikaliska drivmotorn, Raoûl Duguay som var den verbala drivmotorn och slutligen Claude St. Germain som kunde beskrivas som bandets berättare.
L'infonie var ett band som inte nöjde sig med det musikaliska mediumet. Förutom sina skivor så uttryckte de sig gärna genom poesi, teater, målningar, skulpturer m m, men om så bandet bara hade nöjt sig med att skriva sin historia genom musiken, hade det varit mer än nog. L'infonies musik och deras musikaliska bredd är nämligen något utan dess like. Ett nyckelord här är dadism. När man hör L'infonies arrangemang är det nämligen ganska svårt att veta om de bara driver med lyssnaren eller är seriösa. Allt kan nästan hända. En låt av The Beatles tolkas om till vad som mest påminner om ett soundtrack till en westernfilm, plötsliga frijazzsolon smygs in mitt i konventonella låtar (i den grad man kan prata om sådan på L'infonies skivor).
Förutom L'infonie blir det även mer musik från den amerikanska kontinenten. Dock rör det sig om Los Angles och snarare ett sällsap än en specifik grupp. Kalle kommer nämligen belysa LAFMS - Los Angeles free music society.
LAFMS var ett underjordiskt musiksällskap som startade i början av 1970talet på intiativ av Tom Recchion. Kollektivet var inspirerade av delvis Frank Zappa och Captain Beefheart men också en stor portion av frijazz och mer abstrakt musik. Musiken kollektivet skulle komma att producera var dock av ett något annat och mer udda slag. Några exempel på lite mer kända band som uppstod ur sällskapet är: Smegma, Airwaves, Le forte four och Doo-Dooettes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar