En bekant fransman och en massa kakor

Kvällens Café knaster bjuder på terminens troligen mest "kommersiella" inslag. Det rörs sig om ännu ett längre stycke musik i vår serie Månadens missljud.

Björn kommenterar:
Ikväll tänkte jag låta vår eter få gästas av en man som verkligen inte behöver mer uppmärksamhet. Det rör sig om fransmannen Jean-Michel Jarre som nyligen spelat både i Danmark och i Sverige. Likt alltid bjöd Jarre på exklusiva och otroligt pampiga konserter. Tusen ljuseffekter, bildprojektioner, synthsolo etc. Samtidigt kan jag inte låta bli att betrakta Jarre som något av en man som lever på sina forna glansdagar i kombination till sina maffiga shower. Det är väldigt sällan jag läst någon kritiker eller hört något entusiast hylla några av Jarres senaste skivor. Snarare är det med en glimt i ögat man hör folk berätta om hur de för första gången hörde "Oxygene" eller kanske rent av "Magnetic fields".

Själv kom jag ganska tidigt i kontakt med Jarre som ung musikentusiast. Så fort jag hade skaffat mig en vinylspelare var det bara ut och rota på loppisar och skivaffärer. På den tiden var det verkligen sällsynt att man någonsin betalade mer än 50kr styck för hans skivor (priserna är troligen de samma idag). Snart hade jag de flesta av hans skivor, med undantag från de okända och bortglömda utgåvorna från 1970-1974 (som en del Jarreentusiaster fortfarande inte tycks ha hört). Några år senare ville jag inget annat än göra mig av med det mesta, inte minst alla de förfärliga liveplattorna. Några skivor har dock fortfarande inte fått lämna backen; "Oxygene", "Équinoxe", "Zoolook" och den mindre kända "Waiting for Cousteau".

Ikväll är det just titelspåret från "Waiting for Cousteau" ni ska få höra. A-sidan är rent skräp. Tre spår av förfärlig synthcalypso, men förfärliga tonartshöjningar. B-sidan däremot består av ett långt spår på runt 20 min med just namnet "Waiting for Cousteau". Det är ett verk väldigt annorlunda från det mesta Jarre har gjort. En lång ambient och framför allt minimalistisk historia, där lyssnaren transporteras fram genom ett vemodigt men suggestivt pianoplonkande. Förstås med något av en känsla av "new age" men här på en mer rimlig nivå, till skillnad från andra verk av Jarre.

Ikväll bjuder vi även på låtar från James Brewsters och Peter Hennings debutskivan, "Rönneblomsgatan Rudebecksgatan". Mysigt abstrakt musik utlovas med andra ord.

Det blir möjligen också en del psykadeliskt och kanske något elektroaukustiskt ikväll och självklart det obligatoriska kakfrosseriet... Den som lyssnar få se/smaka